
Jag ångrar att jag gjorde vissa val, kanske hade det sett ut på ett annat sätt då...?
Att inte kunna ringa och höra att allt är bra med dig gör att jag känner mig hopplös, har funderat och lagt märke till att alla killar jag träffat har raderat mig ur sitt liv när det tagit slut. Är jag verkligen så hemsk mot personer jag bryr mig om?
Alla gör väl fel någon gång, men varför känns det som att jag borde lära mig någon gång?
Jag tänker varje dag; nu ska jag göra något annorlunda. Men det slutar alltid likadant..
Jag minns fortfarande sista gången jag sa hejdå till dig, i din trappuppgång du stod bara i kalsonger och kramade min hand så hårt och så kysstes vi. Vill bara få den tiden tillbaka även fast allt inte var perfekt, jag skulle göra vad som helst för att få spola tillbaka tiden....
Men det går inte.
Känner mig totalt nere nu, vill att kän till KT ska minska så jag får börja ha samtal och bli bättre någon gång. Väntar på samtal från HL imorgon också, då får man se om det blir nå piller knaprande i framtiden. Måste hålla sig nykter då, så det kanske är behövligt.
Fick brev från kronofogden idag också, jag visste att jag måsta betala snart men redan?
Ska betala DIREKT på onsdag när jag får pengar, hoppas bara att jag har råd att gå ut ändå.
Vill gärna gå på Björn Rosenström i helgen men om inte det går så ska jag vara med och fira Brallans arton års dag. Nästa helg blir det också utgång då är det älskade Josefine som fyller arton och vi ska blanda goda drinkar och ha det riktigt trevligt!
Nej, MÅSTE SOVA!